Åtta unga röster

Det finns särskilda hinder på vägen ut i vuxenlivet för ungdomar med synnedsättning. Annica Winberg vid Specialpedagogiska skolmyndigheten har intervjuat åtta unga vuxna om deras väg från gymnasiet och vidare mot högre studier och arbete.

Vill du lyssna på artikeln (inläsare Charlotta Burman), klicka här. Tyvärr så kan man inte lyssna på artikeln med mobil.

-Vi träffar de här barnen, deras föräldrar och lärare under hela skoltiden. Vi möter dem när de är ett, två år och följer dem upp till och med gymnasiet. Vad som händer sedan vet vi mindre om, säger Annica Winberg.  
-Det finns inte heller någon utvärdering av den inkluderande skolan, varken i Sverige eller utomlands.

Svårlöst problem

För Mikaela Persson, i artikeln här intill, fungerade grundskolan bra. Problemen kom på gymnasiet. För många av de som Annica Winberg intervjuat var tiden i grundskolan tuff, med krav på att alla skulle läsa i samma takt, vilket var svårt som punktskriftsläsare. Den som inte hann kom efter och fick hoppa över moment. Det var lätt att hela tiden jämföra sig med klasskamrater och känna sig sämre. 
-Det är ett inbyggt problem i skolan som är svårlöst. Den inkluderade undervisningen behöver utvärderas bättre och vi behöver tala mer om rätten till tillgänglig undervisning, säger Annica Winberg. 

Gymnasiet, med möjligheten att läsa ett extra år, gjorde det möjligt för flera av intervjupersonerna att studera i ett rimligare tempo. Samtidigt fick de ta ett stort eget ansvar och själva påtala om anpassat material saknades. De flesta av intervjupersonerna släppte också punktskriften som läsmedium på gymnasiet för att bättre hinna med i lästempot.

Något annat som är tydligt i Annica Winbergs studie är bristen på arbetslivserfarenhet. Få arbetade på loven, mellan gymnasiet och högre studier eller vid sidan av studierna. Varken lärare eller föräldrar uppmanande till sommarjobb eftersom skolarbetet under terminerna varit så slitigt. Loven behövdes för återhämtning. Få fick individuell yrkesvägledning kopplad till sitt funktionshinder. Intervjupersonerna fortsatte också att studera direkt efter gymnasiet, delvis därför att de inte trodda att de skulle få något jobb.

För många var steget från gymnasiet till högskolan stort. Det stöd som ändå funnits på gymnasiet, som personlig assistent, försvann. Det är inte ovanligt att unga med synnedsättning avbryter studierna under första året. De tvingas lösa allt själva, som att hitta i lokalerna och söka anpassad litteratur. Många lärare använder powerpointpresentationer, vilka behöver anpassas av studentbiblioteket, som inte alltid har tid för detta.
-När man börjar studera får man hjälp, men det ligger på studenten att ta initiativet om det inte fungerar. Man måste vara framåt och det är inte alla. 

Mer stöd behövs

Annica Winberg jämför med hur det fungerar på Island, där studenter med funktionsnedsättning träffar en handledare varannan vecka hela första året. 

De intervjuade i Annica Winbergs studie kom ut i arbetslivet sent och utan mycket tidigare arbetslivserfarenhet. Vissa av dem fick ett bra stöd från arbetsförmedlingen. Samtidigt upplevde de att stödet fanns först när de väl hade en anställning. De hade behövt mer stöd i själva jobbsökandet. 
Annica Winberg var orolig för att de unga vuxna hon sökte upp inte skulle ha någon sysselsättning, men alla studerade eller jobbade, och de hade en ljus syn på framtiden.

Läs hela studien

Hon tror att resultaten från hennes studie kommer att få betydelse i framtiden.
-På Specialpedagogiska skolmyndigheten talar vi redan idag allt mer om behovet av yrkesvägledning.

Annica Winbergs studie ”På väg att bli vuxen. Åtta unga personers erfarenheter av att bli vuxen när man har en svår synnedsättning” kan beställas från Specialpedagogiska skolmyndigheten eller laddas ner från myndighetens hemsida.